Kärt barn har många namn, inte minst om det är Hässleholm vi pratar om. Skånes största kommun, en av Skånes tillväxtmotorer, järnvägsknutpunkten eller kommunen med politisk osäkerhet är alla exempel på vad vår kommun kallas för i olika sammanhang. De tre första av dessa exempel ge ett gott intryck av vår kommun men just när vi blir granskade in på bara huden så är det den politiska oredan som tar över allt annat gott. Låt oss då vara väldigt tydliga från start; det har blivit mycket bättre! Efter det att de rödgröna (dvs. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet) i Hässleholm lämnade över klubban till Alliansen (Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna) så har den politiska oron, om än sakta, övergått till normalläge och våra tjänstemän vet nu vem de ska vända sig till i varje nämnd.
Det är inte lätt att styra en kommun av Hässleholms storlek, särskilt inte med 15 av 61 mandat i kommunfullmäktige. Det krävs kompromisser, handslag och samförstånd i alla frågor med alla som delar samma vision. I kommunfullmäktige i Hässleholm så finns det 9 partier med 9 olika historier och olika ideologiska plattformar, men i kommunpolitiken så har vi alla samma grundvision och det är att göra kommunen så bra som möjligt för kommuninvånarna. Våra politiska förslag som läggs i nämnder och styrelser är bara olika sätt att ta oss från punkt A till punkt B, och det är här vi kan hitta lösningen för det som kommunen behöver.
Samarbete är nyckelordet. Samarbete mellan block, samarbete mellan partier och samarbete i olika sakfrågor. Min syn på kommunpolitik är att det är i sakfrågor vi arbetar till 95% av tiden och i våra ideologiska grunder 5% av tiden. Det är klart att alla frågor som vi diskuterar och vår uppfattning om frågorna som vi diskuterar tar grund i vår ideologiska kompass, men då det rör specifika sakfrågor öppnar det upp att röda och blå politiker kan sätta sig ner och diskutera frågan och ha en samsyn i dem. Långsiktiga frågor, frågor som kommer sträcka sig över mandatperioder behöver förhandlas fram och det behövs ett handslag som går att lita på även om personerna som fysiskt har skakat hand inte finns i den politiska bilden när väl projektet är i hamn. I Hässleholms kommun behöver vi bli bättre på detta och vi behöver gå hem på kammaren för att tänka på vilka vi arbetar för. Om någon av oss 61 ledamöter tänker att vi arbetar för någon annan än våra kommuninvånare så har de landat fel och bör omvärdera om politiken verkligen är något för dem, för det är i kommuninvånarnas tjänst vi arbetar. För att vi ska komma dit, till 100%, så krävs det ett generationsskifte.
I valet till kommunfullmäktige i Hässleholm 2014 så ställde de olika partierna upp med 282 kandidater varav 9,6% av dessa var mellan 18-29 år samt att det endast var 2,5% av de valbara som själva var förstagångsväljare. Inte inom någon annat ålderspann var skillnaden såhär stor. I Hässleholms kommun utgjordes väljarkåren av 18,5% mellan 18-29 år samt 6,2% var förstagångsväljare. Vi pratar alltså om att 7 av de 282 kandidaterna ni kommuninvånare hade att välja på var förstagångsväljare. Det går alltså att konstatera att majoriteten av de som valdes in var personer som en gång eller fler varit förtroendevald. Om vi ska lyckas hitta den gyllne medelvägen för att lyfta kommunen behöver vi representanter från varje parti som inte har en ont förflutet med den som de ska förhandla med. Det behövs att fördelningen av förtroendeuppdrag mer sprids ut så de speglar kommunen ålders- och könsmässiga fördelning så att våra beslutande organ verkligen kan arbeta för kommuninvånarnas bästa.
Om 434 dagar är det återigen dags för val och där har ni möjligheten att göra skillnad. Lägg er röst på de som har drivet och målet att lyfta kommunen, våga ge yngre förmågor chansen att påverka kommunen och lägg er röst på de som är villiga att samarbeta. När ni går till valurna den 9 september 2018 så kommer mitt namn stå med på valsedeln och ni kan vara säkra på att ett kryss på Kenny betyder ett kryss för samarbete för ert bästa.
